Ett steg fram, tvÄ tillbaka
Idag var det dags för operation. Har inte lĂ€ngre nĂ„gon koll pĂ„ vilken det Ă€r i ordningen, kĂ€nns som jag gjort detta 100 gĂ„nger. Allt gick till som vanligt och jag fick trĂ€ffa lĂ€karen och prata lite om hur allt har vart sedan senast. Ett tecken pĂ„ att man Ă€r dĂ€r för ofta Ă€r nĂ€r 3-4 st undrar om jag varit dĂ€r nyss för de kĂ€nner igen mig. En kom till och med ihĂ„g att jag Ă€r sjuksköterska. Efter operationen sĂ„ fick jag sitta ned och prata med lĂ€karen igen. Han sa att det sĂ„g precis ut som förra gĂ„nger (icke bra). Nu hittade han Ă€ven en gĂ„ng frĂ„n sĂ„ret, som inte ledde nĂ„gonstans men Ă€ndĂ„ en gĂ„ng som mĂ„ste lĂ€kas inifrĂ„n och ut. Nu börjar vi om frĂ„n ruta ett igen, som han sa. FĂ„tt ett drĂ€nage igen, behöver inte gĂ„ till vĂ„rdcentralen dock. Om det inte Ă€r sĂ„ att jag fĂ„r hud som vĂ€xer ut (svĂ„rt att förklara med bĂ€ttre ord) sĂ„ kommer vi inte ses förens i höst. DĂ„ ska han prova att lĂ€gga i nĂ„got i gĂ„ngen som ersĂ€tter vanlig vĂ€vnad, vad jag har förstĂ„tt det som. Ăr inte sĂ€kert att det hjĂ€lper men vĂ€rt ett försök! Han pratade Ă€ven om att öppna upp Ă€nda till slutet pĂ„ gĂ„ngen men att han helst inte ville göra detta dĂ„ sĂ„rhĂ„lan dĂ„ kommer bli stor och djup. Jag vill bara bli av med den hĂ€r skiten! Fast det finns de som har det mycket vĂ€rre! NĂ€r jag bytt om skulle jag gĂ„ in igen och sĂ€tta mig i en fĂ„tölj, halvvĂ€gs in i rummet hör jag hur en annan patient har samtal med lĂ€kare om att han har cancer. Jag vĂ€nde igen. Jag fĂ„r vara glad att jag mĂ„r bra Ă€ndĂ„, Ă€ven om detta kĂ€nns vĂ€ldigt jobbigt vissa stunder. đ
Bara för att lÀtta upp lite i denna lÀsning hehehe! x)
