Ibland vet jag inte hur jag borde kÀnna, som idag nÀr lÀkaren pÄ kirurgmottagningen sa att mitt sÄr har för mycket ÀrrvÀvnad för att det ska kunna lÀka och att jag behöver sövas för att de ska kunna skrapa bort den. Att sÄrgÄngen inte var 2 cm som vÄrdcentralen trodde utan 4 cm, gjorde inte det hela bÀttre. Jag borde nog kÀnna mig ledsen och att luften gÄr ur mig men jag Àr snarare helt tom med en gnutta av frustration. Frustrerad Àr jag mest för att allt kommer olÀgligt. Snart har jag slutpraktik och min bredvidgÄng börjar. Orkar inte krÄngel. Det första jag gjorde var att ringa till min kommande chef och gick upp direkt och pratade med henne. Hon var stöttande och visade att hon brydde sig men jag kan inte hjÀlpa att jag kÀnner att jag krÄnglar till allt, Àven om jag vet att det inte Àr mitt fel. Livet Àr underligt, den saken Àr klar.