Allt pÄ en gÄng
Det jag kÀnde innan vi började var att jag bara ville fÄ det överstökat. Jag fick lugnande och reflekterade över hur fort det gick för att det skulle verka. Resten av undersökningen var en plÄga. Det som jag upplevde förra gÄngen med att det var obehagligt men inte direkt plÄgsamt byttes ut mot en olidlig smÀrta. Jag har aldrig haft sÄ ont som dÄ. Usch, ryser bara jag tÀnker pÄ det. Förra gÄngen lÄg jag och tittade pÄ skÀrmen vad de höll pÄ med och sÄ, denne gÄngen kommer jag knappt ihÄg nÄgot för jag fick sÄ mycket lugnande. Det kÀndes som det tog 5 min, plÄgsamma sÄdana. Jag vet dock att det kan ha tagit sÄ kort tid. Tydligen fick jag extra lugnande precis nÀr de vara klara för att lÀkaren tyckte att det fick vara nog. Jag fick ha pÄ en saturationsmÀtare pÄ grund av det sÄ de kunde se min syresÀttning. Sen kvicknade jag vÀl till relativt snabbt och vid 13 var jag redo att gÄ hem. LÀkaren sa att jag hade sÄ ont för att pÄ det stÀllet i tarmen dÀr jag har en inflammation sÄ har passagen minskat. Nu ska lÀkarna ha ett litet möte om mig för att diskutera vad de ska göra med mig. Alternativen Àr: 1. Operation och ta bort den lilla biten av tarmen som Àr inflammerad. 2. Göra en ny koloskopi dÀr de blÄser upp en ballong i tarmen som ska vidga passagen, detta i narkos dÄ. Vi fÄr vÀl se vad de sÀger.
SÄ jag har alltsÄ ett skadat knÀ och en dÄlig tarm. Wiho. Visste det ju kanske redan innan men att fÄ det bekrÀftat Àr faktiskt vÀldigt jobbigt. Man vill veta men vetskapen Àr inte heller rolig.