NÀr luften gÄr ur en..
EfterÄt var jag irriterad pÄ att det alltid Àr att man ska ha sÄ himla ont för att fÄ hjÀlp. Förutom första veckan efter andra gÄngen jag skadade mig sÄ har jag inte haft speciellt ont, kanske Àr det dÀrför som den första ortopeden jag trÀffade bedömde knÀt som instabilt och att jag skulle ha knÀskydd pÄ.. Nu nÀr jag gick dÀrifrÄn kÀnde jag mig tom, mina frÄgor besvarades inte som jag ville (skulle tro att det berodde mest pÄ sprÄksvÄrigheter) och jag tyckte lÀkaren borde sÀga att jag skulle fÄ opereras. Nu nÀr jag varit hemma ett tag, fÄtt tÀnka lite och efter oÀndliga sökningar pÄ nÀtet Àr jag kluven och tveksam till operation. Jag ska gÄ i tvÄ steg nu, första Àr att höra vad lÀkaren sÀger pÄ mÄndag och andra Àr att boka tid hos min sjukgymnast och höra av han sÀger.
Att inte kunna spela fotboll, som varit ett av mina största intressen sen jag var 11 Är, har jag nÀstan förlikat mig med att jag inte kommer kunna göra, Àven om det svider lite i hjÀrtat. Nu Àr det allt annat som kÀnns jobbigare. Som att jag inte kan göra speciellt mÄnga aktiviteter utan att fÄ ont, tex gÄ olika pass pÄ Friskis. UppvÀrmningen och flera övningar pÄ cirkeltrÀningen gÄr inte att göra, aerobics gjorde ont, gympan har olika knÀövninhar som gör ont osv. Jag vill kunna springa nÀr jag har lust med det. Jag erkÀnner att jag Àr vÀldigt försiktig med vad jag gör eller inte, jag har inte provat att springa för det kÀnns inte som det kommer gÄ bra. NÄgot som heller inte kÀnns bra Àr att jag har egentligen ondare i det andra knÀt... Kanske överbelastar jag omedvetet eller sÄ ja.. Har ont Àven dÄ nÀr jag inte borde kunna överlasta det men men, en sak i taget.
PÄvÀgen hem beslutade jag mig för att detta inte ska fÄ knÀcka mig utan jag ska ha detta som motivation till att kÀmpa för att fÄ sÄ bra funktion pÄ knÀt som möjligt. Nu börjar jag om frÄn ruta ett och gör om och fortsÀtter göra rÀtt!