Tre har blivit fyra - del 3
Under lördagen lÄg jag i sÄ lugnt och stilla i sÀngen. Jag var fastande och fick under dagen ytterligare en pÄse blod och en pÄse trombocyter. PÄ helgerna hÀnder det ju inte sÄ mycket pÄ sjukhusen sÄ allt var lugnt. Dock sÄ upplevde jag aldrig det som lÄngtrÄkigt. Kanske Àr för man Àr allmÀnt mÄr lite sÀmre Àn i vanliga fall. Sent pÄ eftermiddagen fick jag reda pÄ att jag skulle göra en gastroskopi för att undersöka sÄ det inte var magsÄr jag hade. Jag var vÀldigt bestÀmd pÄ att jag inte tÀnkte vara vaken, dÄ jag vet att det Àr nÄgot som Àr vÀldigt jobbigt, speciellt dÄ jag inte ens kan svÀlja tabletter och var oerhört illamÄende. Mamma, Johan, Krille och Allan kom och hÀlsade pÄ och underhöll mig. Sen var det dags för gastron och Krille var med och körde ner och fick hÀlsa pÄ pÄ sitt lilla jobb. Jag blev sövd! SÄ skönt! De satte in tvÄ nya pvk:en nu nÀr jag inte var medvetande. Fick ligga en liten stund pÄ iva eftersom postop Àr stÀngt pÄ helgen, lite spÀnnande. Gastron visade ingenting sÄ det var ju bra.
PĂ„ söndagen sĂ„ skulle min ryggbedövning tydligen tas bort, alltid denna fantastiska framförhĂ„llning till patienterna, nĂ„got att tĂ€nka pĂ„ i framtiden. Det började Ă€ndĂ„ bra och jag kĂ€nde inte sĂ„ mycket skillnad men ju mer tiden gick desto ondare fick jag. Min "rumskompis" fick ocksĂ„ sin ryggbedövning sĂ„ vi lĂ„g och hade ont bĂ„da tvĂ„. Fick morfin i flytande form, intravenöst och subcutant. Ingenting hjĂ€lpte direkt tyckte jag. Hemsk dag. Pvk:erna jag fick under gĂ„rdagen fungerade inte speciellt lĂ€nge och de var tvungen att sĂ€tta en ny, inte det lĂ€ttaste... Lotta kom och hĂ€lsade pĂ„ och var fina grejer Ă€ven om jag tyckte synd om henne som behövde umgĂ„s med mig. Ăven Jennie kom. Kul med sĂ€llskap. Var lite smĂ„pĂ„verkad av morfinet och mycket kĂ€ndes jobbigt nĂ€r jag hade sĂ„ ont. SĂ„ kan inte varit det roligaste sĂ€llskapet men jag uppskattade deras! Ăven mor och far kom en stund. Sov inte speciellt mycket under den natten om vi sĂ€ger sĂ„. Och sjuksköterskan som jobbade denna natten tyckte jag inte alls om. Vi passade inte ihop haha.
MÄndagen kom och livet började kÀnnas lite lÀttare, hade inte riktigt lika ont lÀngre. Var fortfarande illamÄende men med lite medicin försvinner allt haha. Jag fick börja Àta sÄ smÄtt. Dock Àr ju inte flytande min favoritkost sÄ gick vÀl sÄdÀr. PÄ ronden sa de att jag antagligen skulle gÄ hem pÄ onsdag om allt gick bra. BlodvÀrden var stabilt nu. Louise kom och hÀlsade pÄ och vi hade en trevlig liten stund. Mamma var ocksÄ dÀr, som hon var varje dag.
PÄ tisdagen jag gick allt Ànnu bÀttre. Jag började vara uppe lite mer och gick till och med en runda i korridoren och nu kÀndes det bra att gÄ sjÀlv. Idag var mamma hÀr vid lunchen en liten svÀng. Och Lotta kom efter sin förelÀsning och Àven Sara var dÀr en svÀng, sÄ det var full rulle. Men nÀr man börjar kÀnna sig frisk sÄ Àr det ju alltid kul med sÀllskap. Tisdagen blev till onsdag och vid lunch sÄ fick jag Äka hem. Tyckte det skulle bli otroligt skönt att Äka hem. Blev lite ordinationsfel osv sÄ blev krÀnger nÀr jag skulle hÀmta ut alla mediciner pÄ Apoteket men tillslut kom vi hem och jag fick ta lite smÀrtstillande. Jag skulle ta fragminsprutor i 10 dagar, vilket Àr 10 dagar för mycket men jag var ju illa tvungen att ta de. Usch.
NÀr jag Äkte in till sjukhuset hade jag tre smÄ Àrr och nÀr jag kom ut hade jag tre smÄ och ett stort Àrr. FÄr se det som att Àrren visar vem man Àr. Kanske inte Àr jÀttesnyggt nÀr jag ska bada och sola i framtiden men bryr mig inte sÄ mycket faktiskt. LÀr ju operera mig fler gÄnger... Har inte vÄgat gÄ utan förband Àn, Àven om det sÄg vÀldigt fint ut. KÀnns sÄ tryggt och bra att ha nÄgot över. Nu kÀnner jag mig inte som en gammal tant lÀngre och jag har inte ont i ryggen. SmÀrtstillande slutade jag med ganska tidigt ÀndÄ tyckte jag. Livet blir bÀttre och bÀttre för varje dag, pÄ hÀlsofronten i alla fall...