💛 ELIN 💛

Ibland blir jag lite fundersam över mig själv. Jag kan vissa stunder verkligen inte förstå mig, vilket är lite jobbigt eftersom jag borde vara den som förstår mig bäst. Eller det kanske är fel uttryckt att jag inte förstår mig, jag förstår mig bara inte på mig själv. Jag kan vara nöjd med mycket och se att jag inte kommer kunna göra allt som jag kanske skulle vilja pga att man faktiskt inte kan allt. Men den där nöjdheten stannar inte kvar så länge. Visst är det bra att sträva efter saker men hur ska jag någonsin kunna bli nöjd om jag alltid vill ha mer? Sen så är det lite jobbigt för vissa saker som jag skulle vilja går inte ihop med det som jag gillar i mitt liv nu. Jag trivs verkligen med mitt jobb på min avdelning med alla fantastiska kollegor och med den patientkategorin som vi har men jag vill mer, jag vill känna att jag utvecklas. Jag kan inte sig mig själv gå till samma arbete tills jag går i pension, jag har dock ingen aning om vad jag skulle göra istället. Och samtidigt så är jag en vanemänniska och älskar att umgås med mina kollegor som jag känner och trivs med och inte behöver bevisa något för. Vad ska jag sträva efter? Och om jag väl når det målet, kommer jag vara nöjd då? Troligtvis inte. Jag har dagar när jag tittar efter andra utbildningar och kurser som jag skulle vilja gå och sen om några dagar så har jag glömt det. Jag vill utvecklas men jag vet inte på vilket sätt och framförallt så vet jag inte hur jag ska få mig själv till att vara nöjd över det som jag gör - inte bara i vissa situationer (för det kan jag verkligen vara) utan att jag ska vara nöjd med hela alltet. Det är därför jag inte förstår mig på mig själv, jag kan aldrig vara helt nöjd.

 

Behöver jag säga att detta kanske inte har varit min bästa dag i livet? Jag hoppas att morgondagen ger lite klarhet och att et blir en bättre dag.